Igår hade jag hela kvällen för mig själv, jag odlade planer inom mig vad jag kunde göra utav kvällens timmar, MINA timmar. Tusen saker dök upp i mitt huvud och jag ville springa runt, runt, göra så mycket som möjligt.
Snacka om att inte kunna bara sitta och ta-det-lugnt.

Plötsligt, när jag gled runt på internet lite, snubblade jag över en guide där man beskrev hur man skulle fixa till gamla foton. Det var väldigt passande, för det var just vad jag hade sökt efter på internet men inte hittat på typ hur länge som helst.

Jag hade nämligen lovat att redigera några gamla bilder åt Mammi.
Särskilt en av bilderna var ett pain-in-the-ass för att den vägrade bli som jag ville!
Nu hade jag alltså en guide framför mig på min precious dataskärm, en precious guide på min precious skärm.

Jag började arbeta. Och arbeta. Och tog det steget längre. Varför inte handkolorera min bild?
Ett par timmar senare var jag äntligen klar med en utav bilderna.

Vissa av detaljerna i bilden är inte riktigt okej än och jag behöver hitta mer passande färger.
Men i slutändan är jag nog ändå rätt nöjd: