Jag var astrött, sen råkade jag googla på "Photoshop tutorials" och tröttheten försvann.
Jag hittade några intressanta som jag är sugen på att prova.
Men inte nu.
Nu ska jag tvångs-stänga-av datorn och sova!

Är det okej att inte orka gå på fest och istället somna framför "Barnen på luna" en lördagkväll?
Jag tänkte väl att det inte var det.
Därför har jag tvingat mina ögon att öppna sig, se på "Sommarkrysset" en stund och sedan få somna igen på en mer okej tid.

Är detta ett skänt från ovan?



Funkar det verkligen?
Om det gör det kan mitt liv vara räddat, för bara 200 kronor!
Kan det vara sant? Och i så fall; är det någon man kan operera in i sig själv så att ingen spindel någonsin vill komma i närheten av mig mer? Kan jag lära mig att göra detta ultrafrekventa ljud så att jag kan skrämma iväg alla spindlar som planerar att försöka döda mig? Kanske kan jag operera stämbanden så att jag alltid gör detta ultrafrekventa ljud?
Ingen kommer någonsin att fatta var jag säger, men hey, spindlar NO MORE!

Om det är någon som inte fattar vad jag dillar om och varför jag känner att jag kan vara i behov av en sån här apparat, kolla in följande inlägg:

IMSE VIMSE ÄCKELSPINDEL

Jag tog semester i augusti.
För då är det ju sommar, tänkte jag.
För det är det ju.

Men.

När vissa gula löv har börjat falla, när regnet öser ned och det är bitande kallt, då är det höst, eller hur? Ja, för det var precis vad som hände redan i början av augusti.
Jag vill bara dricka te och kura under ett duntäcke och köpa stövlar, paraplyn och varma höstjackor. Inte för att jag ens använder stövlar, men ändå.
Höst är vad det är och jag längtar tillbaka till sommaren, jag hann ju knappt uppleva den.


Nationaldagen, jag och Martin äter glass och tittar på gigantiskt, miljövänligt, ballongutsläpp. (Som om nånting som innehåller ordet utsläpp kan vara miljövänligt.)

Idag adressändrade jag förresten.
Igen.
Min senaste adressändring gjorde jag för drygt ett halår sedan, den har inte ens registrerats på hitta.se.

Jag minns knappt hur många gånger jag har adressändrat, men efter att ha tänkt efter en stund och tittat på hitta.se har jag kommit fram till att jag har haft åtta olika postnummer:



Bilden ser ut som ett kaos och det beskriver ganska bra hur postnumren har sorterat sig i mitt huvud.

Men det beskriver ännu bättre hur posten verkar ha det. Om något skickas till det ena posnumret kan det behöva gå några steg i kedjan, verkar det som.
Hux flux dyker det upp ett brev i obbola, där jag bodde för två och ett halvt år sedan.
Eller så blir det så som det blev när banken skulle skicka en bankdosa till mig:
Den dök inte upp alls.
Inte helt okej.

Nåja, jag får hoppas på att jag inte behöver flytta många fler gånger innan jag får ett permanent boende.
Eller kommer jag alltid att vara på vift?

Jag har tänkt läsa Matte C på universitetet, men just i den stunden som jag skulle göra en sen anmälan tänkte jag:
Varför inte Engelska A?

Nu står jag mitt emellan dessa två kurser och funderar, funderar, funderar.
Men jag kan inte bestämma mig?
Vilka ska jag ta!?

Jag och Martin såg Blades of Glory ikväll.
Jag har sett den filmen många gånger och kommer nog aldrig att sluta tjata om den då och då.
För den är bäst.
Det är scener som denna som gör filmen:
(speciellt det med "the night is a very dark time for me"-snacket)

Nu är jag i Umeå.
Jag ska ha semester i en vecka.
Sedan ska jag jobba i två veckor.

Sedan, mina vänner, ska jag flytta upp till Umeå!
Yeye

Klockan är sent och jag ska upp klockan fyra imorgon.
Men jag kan inte sova!
Varför?

Jag somnade nio och sov i tjugo minuter, sedan pigg!
Varför?
I söndags natt sov jag nio till tolv, sedan vaknade jag minst tio gånger innan det var dags att stiga upp. Kändes inte okej att vakna med en kvarts mellanrum.
I måndags natt tog det tre timmar att somna, även fast jag var trött.
V-a-r-f-ö-r-!-?

Allt jag behöver är en god natts sömn nu och allt jag får är sömnlösa småtimmar...
(Inte för att 23-tiden brukar kallas småtimmar, men ska man upp fyra så är de det.)

Jag kom på att jag vill göra en till zombiebild, nu när jag gjort ett test vill jag göra den bättre!
Men eftersom vissa (Martin) inte gillar mig som zombie tänkte jag att det kanske skulle vara kul att göra en liknande bild på någon annan. Mitt ansikte är faktiskt inte alltid det ultimata redigeringsobjektet!
Eller okej, min kamera har slut på batteri och jag ville ta en bild med "rätt" zombiepose så det blir extra scary.

Känner du för att bli en zombie?
-Ta i så fall en bild på dig där du har en pose som kommer att se skrämmande ut så fort du fått de rätta zombiedragen.
-Skynda dig att skicka den till mig innan nån annan hinner före och vänta på resultat.
OBS! Bilden ska vara av hyfsad storlek och kvalitet så att jag lätt kan redigera den.
(Orkar inte fixa med en jätteliten bild som är brusig eller suddig.)

Nån som är på?

Jag ska fixa min blogg så att den inte ser ut som en halv katastrof i Firefox och en total skandal i Explorer.
När jag orkar.

.

Explorer, Annan version av Explorer, Firefox.
Lägg märke till menyn

Idag kom jag att tänka på när jag och Åsa seglade med Biscaya.
Det är ganska precis på dagen fyra år sedan vi mönstrade av i Wasahamnen.
I elva dagar hade vi varit på sjön och seglat i oväder, kräkts över relingen, solat, badat och seglat utan att se annat än himmel som mötte hav, två dygn i sträck.
Det var livet.

Inte så konstigt att det kändes som att marken gungade när vi steg iland i ett soligt Stockholm.
Pridefestivalen var i full gång då vi anlände.

Detta får mig att längta tillbaka, längta till något roligt.
Jag vill åka ut på äventyr!


Biscaya
(Foto: Jag)



Konsten att kunna slappna av medan båten lutar så att vatten täcker halva däcket. Och medan andra jobbar hårt för att föra båten framåt i stormen. Men vaddå? Det är bara att lägga sig på andra sidan!
(Foto: Jag)



Och sist; självaste jag och Åsa, UNGA!
(Foto: Okänd, men med min analoga kompaktkamera som var min trogne anhängare på den tiden.)

Jag är tjejen som tror att jag alltid är ofelbar när det gäller stavning.
Jag kan stava till nästan alla ord!
Eller?

Jag försöker få Karlan att komma och hälsa på Stockholm, mig och Lainenheten i helgen.
Han säger att ha funderar på det, så jag hoppas han inte drar sig ur.
Det vore så kul med en repris på många, många favoritkvällar.

Jag har försökt muta med vattenpipa på nåt libanesiskt ställe, prideparad och utgång.
Mitt reservkort är kladdkaka med mint i, det kan han väl inte motstå?



Såhär kan det gå en kväll när Lainen och Karlan ska ha parteey. Inte ens en vinflarra utan vinöppnare stoppar oss.
Bilder: Jag

VEM har skickat ett STORT brev till mig?
Det kom en avi.
Och jag måste hämta ut den, hinner inte i veckan.

Min nyfikenhet går inte att mäta.
Mitt begär efter att få veta går inte att mätta.

En fråga står på repeat i mitt huvud:
Vad kan det va, vad kan det va, vad kan det va?

Vad kan det va!?

Jag skrev ett inlägg i söndags som jag glömde att publicera. Därför låtsas jag som ingenting och lägger upp det nu.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag var jag beredd på att ligga ute och sola i finaste finvädret, så med min soloutfit och diverse ligga-i-solen-och-slappa-utrustning begav jag mig mot närmaste solplats. När jag kom fram var det inte finaste finvädret längre, utan tunna moln hade samlats på himlen.
Jag kan inte säga annat än att det var ganska behagligt, men ändå var jag butter för att solen inte var framme. Om jag då hade vetat så skulle jag inte ha tänkt en enda negativ tanke om molnmassorna. Nej, om jag hade vetat om svetten som skulle rinna, törsten som skulle komma och yrheten innan återhämtningen hade jag varit fullt nöjd med min dåvarande situation.
Men, girig som jag är suktade jag ändå efter solens varma strålar och surade för att molnen låg ivägen och skrattade åt mina försök att friska upp min grådaskiga hudton.

Jag gick på en promenad för att äta lunch på Wintervikens café, men tyvärr var det sommarstängt. Efter att jag hade svurit en gång eller två tyckte jag att det inte gjorde mig så mycket. Min solradar hade nämligen börjat ana solstrålar på himlavalvet. Glad i hågen la jag mig ned igen på min filt. Några minuter gick och jag somnade i solen.

När jag vaknade var jag alldeles svettig.
Törstig.
Hungrig.
Kissnödig.

Yr i skallen packade jag ihop mina saker och började vingla mot okänd destination. Jag letade efter en oas, något som kunde rädda mig från detta.
Jag fann Ica.
Iskalla kyldiskar, piggelin och lite mat.

Väl hemma i Lainenheten upptäckte jag att det var 36 grader på min balkong. Och ändå inte i direkt solljus.
Jag svettades fortfarande som en gris och övervägde huruvida det skulle anses normalt eller inte att lägga sig på golvet längst ned i trapphuset.
Jag tog mitt vett till fånga och tog en dusch, så kall så att den trängde igenom mina många lager fett och snuddade vid min glödande, trettiosex grader varma benstomme.
Pleasure as it should be.

Nästa gång det är närmare trettio grader varmt och tunna moln skyddar mig från att drabbas av vätskebrist och röd hud, kommer jag att vara nöjd?
Troligen inte.
Jag är och förblir en soldyrkare, hur mycket den än bränner mig och ger mig solsting.


En vanlig syn när det gäller mig, sommar och sol.

Ps, när jag skrev det här inlägget var det troligt att jag hade solsting.
Jag tyckte, som vanligt, att jag var värsta kungen på att stava, men efter lite eftertanke kom jag på att detta inte är okej:
-Törsdig
-Sacker

En sådan här dag finns det bara ett ställe jag vill vara på.
Eller nej, det finns två:
-På en segelbåt på havet.
-På Klubba

Inga kompromisser, bara segelbåt eller Klubba, ön med stort Ö.
Ingen annan strand, ingen annan ö är tillräckligt okej.
Bara klubba.

Jag vill inte ligga och sola på en filt i gräset, jag vill sola på en klippa (eller en båt).
Jag vill inte bada ett stenkast från en småbåtshamn där båtägarna har förorenat vattnet med läckande motorer och diverse skräp som de kastat i vattnet då de suttit och solat på sina båtar (utan att ha åkt iväg nånstans).
För Stockholmare kanske det är okej att bada tre meter från en skylt som skvallrar om att det finns en utloppsledning alldeles i närheten, men hemma i den norrländska skärgården är det att hoppa från Klubbas klippor som gäller.

Klubba, Klubba, Klubba.
Bara.
Det fina vädret gör bara att jag längtar hemm ännu mera.

Tjugosju grader varmt ute.
Jag ska ta mig ned till Vinterviken och ligga i solen en stund.
Det känns dock lite tråkigt att gå dit ensam, jag hade velat ha något sällskap.
Men alla är upptagna.

Helst hade jag velat att Martin här. Eller Karlan.
Det var så mysigt att vara ute i solen med Martin när sommaren just hade börjat.
Och förra sommaren är alltid min och Karls sommar.



Vår i Stockholm. Jag och Martin.

Alltså, lainenheten är utom all kontroll...
Det är 28 grader på balkongen där luften ändå cirkulerar, hur varmt tror du inte att det är i lainenheten då?
Jag vågar inte ens gissa!

En sak kan jag säga, och det är att det är så varmt och kvavt här inne att jag inte ens är särskilt sugen på choklad, trots att jag har köpt en Karl Fazer Marianne.
DÅ, mina vänner, är det illa.